Nu är det bara 4 veckor kvar av Erik Wickströms träningsprogram för marathon. Det betyder att det bara är 4 veckor kvar till Rostock Hella Marathon Nacht. Jag har nog aldrig tränat såhär hårt och jag måste säga att jag aldrig känner mig riktigt fräsch i kroppen när jag ger mig ut ut och springer.

Jag hoppas att Erik vet vad han pratar om.

Snabb recap

För den som inte vet om det sedan tidigare ska jag alltså springa ett marathon den 5:e augusti. Detta kommer jag att göra tillsammans med en god vän i Rostock, i norra Tyskland. Ja, min gode vän är alltså från Sverige, men loppet går i Rostock. Loppet är sponsrat av den tyska helljustillverkaren Hella, och går därför under namnet Hella Marathon Nacht. Och nacht i det här fallet betyder att loppet startar klockan 18:00.

Jag följer Erik Wickströms träningsprogram för marathon från den utmärkta boken Smart konditionsträning. Vår målsättning är att klara av tävlingen på under 4 timmar, vilket innebär ett genomsnittligt tempo på strax över 5:30 minuter per kilometer.

Slut på recap

Träningsresa

Just nu sitter jag och skriver detta på min alldeles nya dator på en balkong i närheten av Malaga. Bredvid mig står en kall öl och över mig skiner solen från en klarblå himmel. Det är inte alls synd om mig.

Jag har tagit med mig träningsprogrammet på resan. Jag vet inte om man får kalla det för en träningsresa, för huvudmålet är att ha det skönt och sola och bada med familjen. Däremot så har träningen enligt schemat nu nått en väldigt intensiv fas, så jag får nog nästan kalla det för en träningsresa.

Löpning i kuperad terräng

Är denna terräng kuperad nog, Erik?

Att springa uppför

Det bästa med den spanska solkusten är att den är lite klippig. Ofta ligger hotellen nere i anslutning till havet. På ena sidan har man Medelhavet och på andra sidan en bergssida. Jag tycker det är toppen att springa uppför berg. Det är ruggigt varmt i luften när man ger sig ut. Terrängen är lite så där rullgrusig där skiffret har smulats sönder på de bruna bergsstigarna. Runt omkring växer det gräs som har torkat av den långa torrperioden och ibland rasslar det till från någon ödla som man har skrämt.

Överallt hör man syrsorna spela men när man kommer närmare så slutar de för en stund – för att sedan börja igen när man passerat. Det går inte särskilt fort att ta sig upp på toppen eftersom bergssidorna är ganska branta. Man svettas rejält och lite då och då tvingas man stanna för att dricka vatten. Sedan når man krönet, bara för att inse att det finns en till topp på den andra sidan som varit skymd bakom denna. Man kastar en blick över axeln och försöker fundera ut om det är värt att fortsätta. Det är det oftast.

Vidare till nästa krön, och nästa igen. Till slut så står man där. Bredvid ett litet monument som någon byggt upp för att markera toppen. Man sätter sig ner med sin vattenflaska, helt blöt av svett, lugnar ner andningen en smula och blickar ut över landskapet nedanför.

Då är det gott att leva.

På toppen av berget

Det är toppen här på toppen!

Trasig dator

Min dator gick som sagt sönder så jag kan inte tråka ut er med statistik från den föregående veckan. Jag hoppas på att jag ska kunna få ut min data så småningom, men fram tills dess får jag ge er en kort sammanställning vad Erik har kokat ihop åt mig.

Tisdag – Intervaller 5×8 minuter
Onsdag – Alternativ träning 1 timme och 45 minuter på motionscykel
Torsdag – Löpning på mjölksyratröskeln1 timme
Fredag – Ledigt
Lördag – 1 timme löpning ner till byn och sedan direkt upp i bergen, 300 höjdmeter
Söndag – 75 minuter löpning till toppen av berget, 400 höjdmeter, följt av 30 minuter löpning i tävlingstempo på platt asfalt

Det är inte så konstigt att dagens testlopp på 3 km kändes i benen. Lägg dessutom till att det är 32 grader varmt här nere, så inser ni problemet. Men jag är ändå rädd att jag underpresterar. Om bara 4 veckor ska jag klara av att springa 4.2 mil på under 4 timmar.

Jag hoppas att Erik vet vad han pratar om.