Tomas Heed

Författare • Musiker • Entreprenör

Klimatavtalet och USA

Det pratas om klimatförändringar och i Sverige vill miljörörelsen förbjuda plastpåsar och fossildrivna bilar. Samtidigt i en annan del av världen ser det lite annorlunda ut. Klimatavtalet och USA, vettu. Tillbaka till 1980-talet.

Miljön

Jag är ingen miljökämpe. Jag tycker ibland att miljöpartiet går lite för långt i sina ambitioner att rädda världen. Med tanke på hur litet Sverige ändå är så känns det ganska fånigt att vi ska offra så mycket tid, pengar och komfort på att minska vår miljöpåverkan mer än vi redan gör.

Vad jag åsyftar här är till exempel planerna på att förbjuda plastbestick. Planerna att ta bort kärnkraften. Ta betalt för plastpåsar. Ja, ni fattar.

På andra sidan Atlanten blåser det andra vindar. Där öppnas kolgruvor för att skapa arbetstillfällen. Bra, Trump. Haha, nä… inte bra. Jag trollar er bara. Mina upplevelser från New York och Florida har fått mig att omvärdera världen en smula.

Dyra glassar

Låt oss börja med New York. Staden som aldrig sover. I New York är det varmt. Jättevarmt. Och trångt. Vad behöver man då som turist? Just det – glass! Enligt en analys av NeighbourhoodX är snittpriset per kvadratfot och år för en lägenhet på Manhattan smått fantastiska 1’773 dollar per år. En kvadratfot är då alltså 0.09 kvadratmeter. Låt mig räkna lite matte åt dig. Priset per kvadratmeter lägenhet på Manhattan är 14’313 kronor i månaden.

Lyckligtvis har butiksägarna det inte lika snävt. De behöver bara betala 2833 kronor i månaden per kvadratmeter för sina butiker efter en 25 % nedgång under 2017.

Hur som helst är det tydligt att man måste sälja en förfärlig massa glass för att få råd med en sådan hejdundrande hyra! Lösningen? Man köper en bil med ett kylaggregat, parkerar på 5th Avenue och kränger glassen från bilen. Självklart krävs det en hel del energi för att kyla glass i ett sådant varmt klimat. Lösningen? Tomgångskörning!

Överallt i staden står det bilar på tomgång. Antalet eldrivna bilar i staden är i stort sett lika med noll.

Glassbil

Påsar

En annan tydlig sak som skilde USA från Sverige var hur man använde påsar i affären. När man handlade mat på de lite större varuhusen, Target och Walmart, fick den stackars kassörskan packa påsarna. De hade en stor karusell som hade tre sidor med påsar på. Varefter att de drog varorna över streckkodsläsaren packade de ner grejerna i påsarna. När påsen var full vred de på karusellen och kunderna kunde packa ner dem i kundvagnen.

Om man inte grupperade sina varor duktigt på bandet så sorterade kassörskan grejerna åt dig. Alltså. Två tomater och en gurka följt av ett sexpack öl följt av bröd och ost och sedan en flaska vin blev 4 påsar. Tomat och gurka. Sallad. Kan inte dela påse med ölen. Ny påse. Sedan kom brödet. Ölen var lite tung. Ny påse! och sedan vinet. Det kan inte åka tillsammans med någonting annat. Ny påse! Och ja, just det. Det blir så tråkigt med glasflaskan om påsen går sönder. Vi tar en extra påse!

Efter att man gått igenom kassan så hade vi i genomsnitt 7-10 påsar för varor som lätt hade rymts i två papperskassar.

Omvärdering

När vi hade kuskat runt i Florida ett par dagar gjorde vi en annan rolig upptäckt. Det fanns solpaneler… typ ingenstans. Vi såg solpaneler på ett enda ställe. Detta i en stat med 3’000 soltimmar per år, vilket kan jämföras med 1’618 soltimmar i Göteborg under 2017.

Med ett bensinpris på under tre dollar per gallon (runt 7 kronor per liter) så är det inte lönt att skaffa elbil. Vägarna hade oftast tre eller fyra filer men när man närmade sig staden var det ibland 8 filer åt vardera hållen. Dessa var fulla med bilar.

Trump och hans vänner har gått ur alla klimatavtal och hävt många av tidigare administrationers försök till att tänka på miljön. Nu får man till exempel återigen dumpa fabriksavfall i vattendrag. Växthuseffekterna förnekas. Kolgruvorna och oljefrackingen går på max.

Så ja, även om jag står fast vid min åsikt att det ibland går lite för långt i Sverige så har jag börjat tänka om. Vi är ett litet land. Det vi gör har ingen större påverkan i ett globalt perspektiv.
Samtidigt blir jag lite stolt över att bo i ett land där man värderar miljön. Ett land där man kan dricka vatten ur i princip vilken sjö som helst utan att läggas in på sjukhus. Ett land där man tar ansvar för kommande generationer och inte bara lever kortsiktigt för stunden.

Återigen. Heja Sverige!

1 Kommentar

  1. Så förskräckligt!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2018 Tomas Heed Litteratur