Hoppa till innehåll
Meditationscenter Ödeshög

Vipassanakurs Dhamma Sobhana (Del 5/5) – Sammanfattning

Detta är den sista delen av min beskrivning om min vipassanakurs på meditationscenter ödeshög – Dhamma Sobhana.

Vi har kommit fram till en sammanfattning av kursen. Ska vi börja med att göra en sådan där lista över vad som var bra och dåligt?

Detta är en fortsättning av redogörelsen av min Vipassanakurs på Dhamma Sobhana. Del 1 hittar ni här.

Dåligt

  • Den där S N Goenka var en mycket sympatisk person som var trevlig att lyssna på, men alla dessa sånger på Pali… Till slut klarade jag inte av dem. Jag tror att sångerna var för att man skulle få känsla för meditationen men jag kan inte lyssna på musik på det sättet. När jag hör någon sjunga lyssnar jag på texten och på tonlägena. Nu var det ett språk som jag inte förstod men som fonetiskt lät som svenska så jag hörde en massa svenska ord i det han sjöng. Dessutom var det många gånger som han helt missade tonerna så jag måste erkänna att jag inte lyckades hålla koncentrationen igång en enda sekund för att meditera medan sångerna pågick.
  • Jag kände mig frihetsberövad, speciellt under de första dagarna.
  • Myggen. Skogen kryllade av dem!
  • Tystnaden! En sak som kan upplevas som dåligt är att man inte fick prata på nio dagar. Jag tyckte det var skönt.

Bra

  • Tystnaden! Jag tycker att det var väldigt skönt att luften för en gångs skull inte var förorenad med en massa ljud. Alla var tysta och meditationscentret låg en lång väg från civilisationen. Ett par tre gånger flög något flygplan förbi i luften och någon gång per dag passerade en bil på vägen utanför. Annars var det helt tyst. Underbart!
  • Känslan när man hade gått igenom hela kursen. Det var ungefär som när man går ut och promenerar i skogen efter ett massivt åskväder. Den klibbande värmen och trycket som har legat och pressat på huvudet hela dagen förlöstes genom åskskuren och när man går ut igen så är allting klart, friskt och det är återigen lätt att andas.
  • Alla gamla ältanden som jag kunde sätta ord på. Alla har vi någon slags problem som vi dras med. Jag har saker från åttonde klass i skolan som dyker upp ibland som ger den här tråkiga känslan i magtrakten. Detta trots att det var över tjugo år sedan. Nu tror jag att de minnena aldrig mer kommer att störa mig. Andra större frågor, människor som man har en ansträngd relation till, frågor om liv och död eller stora problem som man funderat över länge får också sin lösning. Jag tror att om man är en forskare som funderar över ett stort problem som man vill lösa, eller om man själv har ett stort problem i livet, så kan man samla in alla parametrar och sedan boka in sig på en kurs. Sannolikheten att ditt undermedvetna kommer att lösa problemet under tio dagar skulle jag säga är ganska stor.
  • Servarna måste jag nämna. Vad härligt att så många människor frivilligt kommer och hjälper oss andra med mat och service utan ersättning.

Avslutande ord

För mig har det här varit en positiv upplevelse. Det var jättejobbigt att gå igenom det men jag måste nog säga att jag har kommit ut på andra sidan som en ny människa. Jag har lärt mig att se mer objektivt på mina tillkortakommanden och har satt ord på många ångestkänslor. Man kan jämföra hela vistelsen som ett Vasalopp. I början är det trångt och slaskigt och när man kommer igång så blir det snart jobbigt och motigt. När man har åkt halvvägs så tänker man att det här klarar jag inte av, jag bryter nu och tar bussen hem igen. Men när man sedan går i mål i Mora så tänker man att det här är det bästa jag någonsin gjort.

Eller snarare tänker man – det här var fruktansvärt, det gör jag aldrig igen, men när nästa års Vasaloppsplatser släpps så står man ändå först i kön och försöker köpa en startplats.

IMG_0625

Frihet!

Meditationscenter Ödeshög – Sammanfattning

Jag tror att sannolikheten är ganska stor att jag kommer att gå en sådan här kurs igen och jag rekommenderar andra att gå kursen. Det finns enligt mig två typer av människor, den typen som jag tillhör som är tänkare och ältare. Varför gjorde jag så? Vad menade han med det? Vilken konstig relation jag verkar ha med den och den. Varför tittar han så konstigt på mig, har jag gjort något? Den sortens människor mår bra av denna kurs. Den andra sorten är den typen som redan nu går genom livet i balans. De tänker inte så mycket på det som kommer eller på det som varit. De accepterar redan livet som det är. Dessa människor behöver enligt mig inte gå kursen, även om det kanske vore bra?

Jag bör kanske även nämna priset på kursen. Du bestämmer själv vad du vill betala. Vill du inte betala någonting så behöver du inte det. Vill du betala en miljon så gör du det. Tanken är att det är gratis för dig att gå kursen, men den avgift du frivilligt erlägger när du åker därifrån ska hjälpa andra att få gå kursen. Andra människor har betalat för att du ska gå kursen, och du betalar för att andra ska gå kursen. Man kunde för övrigt betala kontant, Swish, eller bankgiro – på plats eller i efterhand.

Mogna människor

En annan reflektion är att det var väldigt många unga som gick kursen. Jag hade förväntat mig att det mest skulle vara människor i min ålder, 30-45 år som gick kursen, men det var många i 20-årsåldern som var med. Jag var förvånad att man nått en sådan själslig mogenhet i den åldern. Själv var jag ute på krogen och drack öl och försökte ragga brudar när jag var så gammal.

Till dig som ska gå kursen. Tänk på att ta med varma kläder, myggnät om du har, en ficklampa så du hittar tillbaka från toaletten på natten och skor som är lätta att ta av och på. Hoppas du får en bra vistelse. Jag tror inte att du kommer ångra dig.

Tack för en bra och upplysande kurs, säger jag.

Maratonträningen?

Ah! Hur har det gått för min maraton-träning, då? Jag kunde ju inte springa någonting under tio dagar, eftersom det inte var tillåtet då det kunde distrahera mina med-meditatörer. De glada nyheterna är att på tio dagar försämras inte konditionen nämnvärt enligt den utmärkta bloggen Hjärnfysik . Under tio dagar med vegetarisk kost tappade jag dessutom 4 kilo i vikt vilket enligt förstå-sig-påarna skulle innebära att jag kan förbättra min maratontid med typ nio minuter. Slutligen har jag suttit still i tio dagar och lärt mig att mentalt förneka smärta som uppstår i kroppen. Jag tror nästan att det här var den bästa uppladdningen jag kunde göra!

3 kommentarer till “Vipassanakurs Dhamma Sobhana (Del 5/5) – Sammanfattning”

  1. Tack för en bra överblick och sammanfattning! Funderar på att göra denna kurs själv och detta hjälpte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: