Medoc Maraton 2016

Känner ni någon som har sprungit en Maraton, eller? Det gör jag! Jag och min kompis Fredrik har precis avslutat vår första maraton.

Hur kan man springa så långt? 42 195 meter. 4.2 mil. Vad är det som får en att fortsätta springa efter de första 10 kilometrarna.  Skulle det hjälpa om någon servarade vin varannan kilometer? – Ja, säger jag. Det hjälper.

Medoc Maraton arrangeras i Pauillac en gång per år, en liten fransk by som ligger en timme norr om Bordeaux. Detta maraton passerar inte mindre än 55 vingårdar och, här är det fina: 21 av dem har provsmakning av sitt vin.

Utöver detta finns det en annan väsentlig skillnad från andra maraton. Man ska vara utklädd. Årets version av Medoc maraton hade temat – det var en gång… Gamla sagor och legender.

Från början var det tänkt att jag och min syster skulle springa tillsammans med våra respektive, men sedan blev fick min syster ont i benet när hon tränade, och min fru drog av korsbandet när vi åkte skidor i mars.

Kvar blev bara jag…

Dessbättre ryckte min kompis Fredrik in och tog platsen som min wing man, och idag har vi tillsammans sprungit längre än någon av oss tidigare har gjort.

Vi flög till Bordeaux igår. Efter att ha spenderat natten på Ibis aeroport budget hotel vaknade vi idag klockan 06:00 av att klockan ringde. 06:45 satt vi i bussen mot Pauillac där starten går.

Vi kom fram till Pauillac klockan 08:15, och utanför bussen ringlade sig kön till toaletten lång…

Vi fick löst våra toalettbestyr, och sedan begav vi oss till startlinjen.

Jag måste säga att fransmännen har en skön syn på hur en start i ett maraton ska gå till. Klockan 09:15 – en kvart innan start – började hög musik spelas ur en högtalaranläggning. Samtidigt började en lindansare köra ett nummer ovanför starten. Sedan kom en hel hög med akrobater och visade sina konster.

Exakt klockan 09:30 kom flygvapnet och flög en lov över området och sedan gick starten.

Vi gav oss iväg i sakta mak. Det var trångt och ingen kunde egentligen springa första kilometern. Jag sprang mest runt och tog kort. Efter ungefär en kilometer kom första provsmakningen av det lokala vinet från Chateaux de grand-puy Decasse.  Det satt fint.

Efter detta begav vi oss iväg på vidare äventyr. Ibland var det lång mellan smakproven. Ibland var det inte mer än femhundra meter att löpa. Många av stationerna hade snacks i form av chips, kex, apelsinklyftor, banan och mera.

Under dagen fick vi smaka vin från inte mindre än 21 ställen. Vi gjorde det till en personlig utmaning att ta ett glas på alla ställen där det bjöds.

Vilken härlig miljö det var! Man sprang omkring och tänkte att ”det här var vackert” och ”det här var vackert”. Rader på rader med vinrankor, och mitt i allt detta en vingård, eller snarare ett slott som växte upp ur marken. Superfint!

En annan rolig sak var alla människor som var utklädda. I år var det många Pikachu, men vi såg även Supermario och hans polare, smurfarna, snövit och dvärgarna, små tomtar, Gollum och Gandalf, korsriddare, Alice i underlandet och alla andra kataktärer du kan tänka dig.




Vissa av kreationerna förstod man inte hur folk orkade bära runt på. Det fanns en klass för utklädnad där man fick putta runt en hel vagn. Fatta jobbigt att putta någonting framför sig i fyra mil!

Längst bak i ledet sprang det ytterligare en vagn. Detta var ”snöret” som det kallas i Vasaloppssammanhang. Det viktiga var att inte hamna bakom denna, för om man gjorde det plockades man av banan.

Hur gick det för oss då? Jo, fram till halvmaran vid 21 km gick det utmärkt. Sedan fick min vän Fredrik en liten dipp som han aldrig riktigt hämtade sig ifrån. Jag var ganska stark fram till 32 km, men sedan blev jag också trött.

Vi bet ihop och ganska snart hade vi nått den kritiska punkten, 39 km. Här började de stolliga fransmännen plötsligt servera mat. Vid 39 km fanns det ostron och mousserande vin. På efterföljande stationer fanns det majs, ost, grillad entrecote och glass.  Jag kan erkänna att från 39km och in så var det ingen som sprang så mycket. I alla fall inte så långt bak som vi var.

Efter 6 timmar nådde vi målet. Vi hade klarat vårt första maraton och både Fredrik och jag kände oss ganska nöjda med oss själva.

Vi lär komma tillbaka nästa år, men då kommer vi nog försöka hitta ett boende antingen i Pauillac eller i centrala Bordeaux. Detta var en fantastisk tävling, en fantastisk dag med 27 grader varmt och solsken och en fantastisk insats av oss som faktiskt klarade av att springa vår första maraton!

En eloge också till de lokala människorna som gick man ur huse för att servera oss vin, vatten och snacks. Ett strålande arrangemang!