För 39:e året i rad anordnades Midsommarloppet mellan Gåsholma och Axmarby. Nej, det är inte ett rejs i Ankeborg, utan i Gästrikland, några mil norr om Gävle.

Midsommarloppet

För oss var det tredje året i rad som vi ställde upp. Första året gick det bra, men andra året gick det sämre. Jag tror att jag har någon form av allergi som drabbar mig vid den här tiden varje år. Förra året dök den upp dagen innan midsommarloppet men i år hann jag ta mig igenom allergin redan veckan innan loppet.

Min syster har läst om Midsommarloppet i den lokala tidningen Gefle Dagblad varje år på midsommardagen. Eftersom hon tyckte det lät så mysigt så övertalade hon oss att följa med för tre år sedan och nu har det blivit en tradition.

Banan

Loppet går över åtta kilometer i en flack bana. Det är till 85% på grusväg i skogen och väldigt mysiga omgivningar.

Starten går i Gåsholma klockan 11:00 när en av funktionärerna avfyrar hagelbössan mot skogen. När skottet ljuder löper runt 360 personer iväg mot Axmar by, som ligger pittoreskt vid Östersjöns kust.

Det är en platt och trevlig bana. Det är egentligen bara tre backar på 8 kilometer.

Människor står längs banan och hejar på, men tyvärr hejar de mest på dem de känner. Jag tror att vi är de enda Boråsarna på plats, de flesta är såklart från trakten.

Jag tröttnade en smula efter 4 kilometer, men lyckades bita ihop och höll en snittfart på 4:36, enligt egen klocka. Den officiella klockan var något snällare, eller om det var sträckan i min GPS-klocka som var fel.

Vinnare var Joakim Lantz i herrklassen på 25:45. Det är ett tempo på typ 3:13 minuter per kilometer. Imponerande!

I damklassen vann Elisabeth Högberg på 29:15. Bra jobbat!

Det lottades ut fina priser på startnummer. Tyvärr gick vi hem tomhänta i år, men vi kommer säkert tillbaka nästa år igen!