Hoppa till innehåll
Hur hamnade jag i Herrljunga?

Hur hamnade jag i Herrljunga?

Nu är det bråda dagar! Jag har precis dragit igång min bokmässatävling och som vanligt är det sista minuten-ändringar i koden. På lördag ska jag sjunga på ett dop. Jag har ett nytt uppdrag där jag ska lära mig saker. Och frågan som dyker upp är: Hur hamnade jag i Herrljunga?


Om vi börjar från början. Jag har gjort ett spel till bokmässan. Ursprungsplanen var att jag skulle göra en hel arkadmaskin som vi skulle ställa i förlagets monter. Sedan visade det sig att montern blev för trång för att få plats med arkadmaskinen. Då fick jag göra om spelet så att det går att köra från mobil och dator istället.

Jag lade först ut en beta av spelet för att se om någon kunde hitta några av de fel som säkert finns i spelet innan jag publicerade det. Jag fick också lite feedback på ett par punkter. Naturligtvis sköt jag upp att fixa de punkterna till sista dagen. Igår kväll när jag lade upp mina ändringar fungerade inte skiten! Det var ganska svettigt innan jag kom på vad som var fel.

Sedan har jag fått hedersuppdraget att spela och sjunga på ett dop på lördag. Det är roligt att sjunga inför publik – det är någonting jag gör alldeles för sällan. Någonting annat jag gör alldeles för sällan är att öva på gitarren. Det har mest blivit piano på sista tiden, och det känns i vänsterhanden. När man inte är van skapar barréackorden snabbt kramp i näven.

Jag ska ackompanjera allsången på tre låtar på dopet och sedan ska jag sjunga You’ll be in my heart; Phil Collins låt från Tarzan-filmen. Den har jag inte sjungit innan och det tar en stund att lära sig texten. Men nu tror jag att den sitter.

Ofrivillig utflykt

Mitt nya konsultuppdrag tar också mycket energi, så jag blir inte jätteglad när fru Heed ringer från Herrljunga och säger att bilen har stannat. Igen. Vi hämtade den från verkstaden i måndags.

– ”Jag måste med tåget till Stockholm! Jag puttade ner bilen i diket.”

Genast ser jag alla lootade bilar med krossade framrutor och polistejp som man har sett under åren framför mig. Det är bara att lägga allting annat åt sidan, hoppa in i familjens andra bil och köra till Herrljunga.

Men ni vet vad de säger. Bättre att i Herrljunga tjuta än att gråta över krossad ruta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: