Don’t you worry child
Nu har jag gjort min tredje #8HourCraft. Den här gången är det Don’t you worry child av Swedish House Mafia.
Läs mer »Don’t you worry childNu har jag gjort min tredje #8HourCraft. Den här gången är det Don’t you worry child av Swedish House Mafia.
Läs mer »Don’t you worry childMin andra 8HourCraft är Chainsmokers och Coldplays låt Something just like this. Den här var betydligt lurigare att få till än den förra, på grund av all automation som håller på i bakgrunden!
Läs mer »Something just like thisNu står sommaren för dörren och man vill återigen vara fin på stranden. Men utseendet är inte allt, eller hur? Det är det man har på insidan som räknas. Jag tror att det har blivit dags för sommarens detox.
Läs mer »Sommarens detoxIdag var jag på mitt första Woominar om Ansiktsigenkänning hos Woocode – en konsultfirma i Borås. Woominar är Woocodiska för ett seminarium. Den fullständiga titeln på föredraget var ”AI – Ansiktsigenkänning och deep learning i python och open source”.
Det här med att göra saker man tycker om för att det är roligt. Att skriva min bok är nog det roligaste jag har gjort. Åtminstone om man ser till den yrkesverksamma tiden av mina dagar. Men lönar det sig att skriva en bok? Jag har blivit uppmanad att inte räkna på detta, men här kommer det ändå!
Vad svårt det är att inte göra någonting alls. Jag har insett att jag har ett behov av att alltid ha stimulans. Jag märker av det så fort jag sätter mig ner någonstans där jag inte har någonting annat att göra. I ett väntrum eller på bussen. Eller i kön på Ica. Fingrarna behöver pilla på någonting. Mobilen åker fram. Blicken fastnar på en TV.
Här kommer en sak som jag har funderat på ett par dagar. Det verkar som att alla har någonting att berätta nuförtiden, men ingen vill höra på. Vi lyssnar allt mindre på varandra.
Nu är det bråda dagar! Jag har precis dragit igång min bokmässatävling och som vanligt är det sista minuten-ändringar i koden. På lördag ska jag sjunga på ett dop. Jag har ett nytt uppdrag där jag ska lära mig saker. Och frågan som dyker upp är: Hur hamnade jag i Herrljunga?
Jag är en sådan där konstig människa som funderar ganska mycket. Vad jag än håller på med så har jag alltid en parallell tråd i huvudet som funderar på någonting annat. Nu tänker jag ge er ett all access pass till min hjärna under ett par dagar – I huvudet på Heed, liksom, eller dagens fundering.
Läs mer »Dagens fundering