Världscupen i längdskidor i Ulricehamn
Varje år i början av december gör jag mina barn besvikna. Då börjar världscupen i längdskidor. Det innebär att nästan varje lördag och söndag mellan klockan 10 och 15 måste vi sitta hemma och titta på TV. Dessutom håller detta elände på ända till mitten av mars.
Missförstå mig rätt – mellan mars och december är barnen glada om vi sitter hemma och tittar på TV mellan klockan 10 och 15, men det de gnäller om är att det inte är Barnkanalen som visas utan ”de där fåniga skidorna igen”. Jag vet nästan inget bättre än att sitta och slöläsa tidningen på lördag morgon, hälla upp en kopp kaffe och sedan när jag slår upp TV-tablån inse att det är längdskidor på TV! Jag brukar då ställa in osten och smöret i kylskåpet, liksom för att demonstrera för resten av familjen att jag hjälper till att städa undan i köket, och sedan tar jag ut min kaffekopp till TV’n och njuter.
Idag hände det fantastiska. Idag kom världscupen hit! Hit till Borås! Eller, snarare till Ulricehamn som ligger trettio minuters bilväg från Borås. Biljetterna släpptes vid midsommar och jag tror nästan att jag var den förste som var inne på hemsidan och klickade hem våra biljetter. Ulricehamn är den stad belägen mest söderut i Sverige som någonsin har haft en världscupstävling och om jag ska bli ärlig trodde jag inte att den skulle bli av. Vi är ju inte så bortskämda med snö här nere. Men inte nog med att det fanns snö, det blev dessutom en riktig kanondag, på så många sätt!