Hoppa till innehåll

Cervinia – första årliga skidsemestern i alperna

Årets andra skidsemester hade en helt annan karaktär än den första. Den här gången åkte vi iväg till Cervinia i de italienska alperna. Fru och barn fick stanna hemma när vi fyra kompisar åkte iväg på vad jag vill benämna som den första årliga skidresan i alperna.

Vi bjöds på fantastisk snö, hårda vindar, en del sol och en helikoptertur!

Längst upp i Italien, på den södra sidan av Matterhorn, ligger byn Cervinia (Breuil på franska). Byn, som ligger på 2006 meter över havet har fått sitt namn av det italienska namnet på berget – Cervino. Systemet består av området Breuil-Cervinia och Valtournenche och innehåller totalt 22 liftar och 47 nefarter. Det är alltså ungefär som Lindvallen i Sälen som har 36 liftar och 42 nedfarter.

Fast det är klart, i Lindvallen är den längsta nedfarten 1800 meter. I Cervinia är den 22 kilometer lång.

Om man vill kan man ta liften upp över berget och då hamnar man i Zermatt i Schweiz. Det kostar 800 kronor extra att få ett internationellt liftkort som även gäller där. Köper man det får man tillgång till ytterligare 360 kilometer pistad backe.
Jägermeister

Resan dit

Vi började vår resa på Landvetter och efter den obligatoriska Jägermeistern  satte vi oss på planet. Vi hade bokat resan själva och valt ut ett flyg som passade bra med våra tider. Det gick klockan 14:00 på eftermiddagen. Efter mellanlandning i Frankfurt anlände vi till Malpensa-flygplatsen i Milano strax efter 18:00. Vi hade kollat upp hyrbilen innan så vi visste att min polares kreditkort hade inbyggd självriskeliminering om det skulle hända någonting.

Givetvis gällde inte självriskeliminering om man skulle behöva bli uppdragen ur diket. Det hade snöat 50 cm under dagen, så efter en liten diskussion beslutade vi oss för att ändå ta försäkringen. Detta visade sig vara tur eftersom vi senare under veckan blev påkörda av sopbilen!

Det tar två timmar att köra från Malpensa till Cervinia. Om man vill kan man flyga till Turin istället. Transfertiden är ungefär lika lång, men för oss passade flygtiderna bättre i Milano.

Det tar alltså två timmar att köra till Cervinia camping. Därifrån är det ungefär 400 höjdmeter till vårat boende. Vår hyrbil hade sommardäck och trasiga snökedjor. Jag behöver inte gå in på detaljer, men vi gar ganska sura på ganska många italienare innan vi till slut nådde vår lägenhet strax efter midnatt.

Cielo alto - Cervinia

Boendet

Vi hade hyrt en lägenhet privat i Cielo Alto 200 meter nordost om byn. 200 höjdmeter, alltså. Annonsen sade att den var för 8 personer, men när vi var 4 fick alla en egen säng. Det skulle även vara ski in och ski out på lägenheten, men i och med att det kom 87 cm snö under veckan så krävde det att man var en off pist-specialist. Lyckligtvis blev vi specialister på off pist under veckan, men första morgonen var det skakigt att ta sig ner till liften.

Lägenheten var fantastisk 1980, och ganska fin 2017. Utsikten var otroligt vacker. Huvudbilden på inlägget är taget från vårt köksfönster. Vi hade två sovrum och två bäddsoffor i köket och precis ovanför trappan. Badrummet var futuristiskt lyxigt med lysdioder och smäktande musik som var kopplat till duschen. När man vred på duschen släcktes lampan i taket och ett rött ljus tändes. Samtidigt började en smäktande gitarr spela en ballad. Detta var underbart i 30 sekunder. Sedan slog timern av och man fick öppna duschkabin-dörren och vifta lite så att rörelsedetektorn slog till igen.

Alltså, det här med rörelsedetektorer som slår av efter 30 sekunder. Vad är grejen? Kan man inte få 2-3 minuter på sig därinne? Så dyrt är det väl inte med elektricitet?

Cervinia - första årliga skidsemestern i alperna

Skidåkningen

Första dagen var det strålande sol. Andra dagen mulnade det på och började blåsa. Vi hade bokat in en off pist-kurs på tisdagen och heliski på torsdagen, men det dåliga vädret gjorde att allting blev inställt. Skidsystemet låg liksom i två nivåer. Om det blåste det allra minsta stängde de överfarten mot Zermatt, för att man inte skulle bli fast där. Blir man kvar i Zermatt när liftarna stänger kostar taxin hem tydligen 5000 spänn. Blåste det halvmycket så stängde de av den övre delen av liftsystemet, så då fick man hålla sig närmare dalen.

För oss innebar detta att dag tre så var mittenliftarna stängda. Det hade snöat 20 cm under natten så det fanns gott om pudersnö bredvid pisterna att åka i även i det decimerade systemet. Dag fyra så öppnade de liftarna en nivå upp och där låg snön från gårdagen orörd. På det hela taget hade vi perfekta snöförhållanden med 20 cm pudersnö i stort sett varje morgon.

På torsdagen när vi skulle ha åkt heliski så var liftsystemet stängt. De sade att det blåste 45 m/s uppe på toppen och jag kan nästan tro att det var sant. Även nere i dalen blåste det halv storm! Solen lyste dock över oss, och i baren var det lä. Vi hittade en liten trevlig restaurang som bar in bröd och skinka till oss varje gång vi beställde öl, så efter ett tag var vi både mätta och glada.

Heliski Cervinia

Heliski

Vi trodde länge att vi inte skulle kunna komma iväg på Heliskin, men sista morgonen precis innan hemresan så blev det av! Det var tydligen lite för varmt för att åka, men de hade haft en dålig säsong så de skickade upp oss ändå. Detta var i alla fall vår teori och det gjorde att vi alla fyra var lite spända för lavin-faran.

Under veckan hade lavin-risken gått upp till högsta nivån, och givetvis var ju risken högst där ingen annan hade åkt. Nå, när vi åkte helikoptern var lavin-risken nere på normala 3/5 och vi hade på oss gott om teknisk utrustning så att vi skulle bli lätta att hitta om vi mot förmodan skulle hamna i en lavin.

Vi flögs upp till en liten platt fläck på bergssidan, ungefär 3500 meter över havet. När helikoptern sedan hade lämnat oss hade vi hela berget för oss själva. Vi hade med oss en bergsguide – Jean-Luc, som pekade ut de olika delarna av berget och var vi kunde åka. Den enda regel han hade var att vi aldrig fick åka nedanför honom. I den första lutningen vi åkte i så stannade vi alla nedanför honom.

Efter att han hade skällt på oss åkte vi vidare neråt. Solen lyste starkt från himmeln och det var en underbar dag. Vi var ensamma uppe i den orörda snön och… Ja, ni fattar. Det var grymt.

Heliski Cervinia

Zermatt

Vi kom för övrigt aldrig upp till Zermatt-sidan. När vi hade åkt heliski hade vi 3 timmar på oss innan vi var tvungna att lämna skidområdet och åka till flygplatsen. Vi var ju tvungna att åka till Zermatt och att åka upp till Klein Matterhorn som ligger på 3883 meters höjd och tittar ut över dalen. Det är den högsta toppen i Europa som kan nås med linbana, eller med något annat transportmedel för den delen. Trots att vi visste bättre åkte vi upp på toppen och vi stod där en stund och tittade ut över den storslagna utsikten över bergen. Där uppe ligger en glaciär, så det är snö året runt. Snön i pisten var fin-fin när vi åkte ner så det var värt besväret att ta sig upp.

Däremot kom vi givetvis ner alltför sent från toppen och fick stressa oss till bilen. Sedan körde vi fel. Och så hittade vi ingen mack där vi kunde tanka. När vi lämnade in bilen var vi tvungna att skriva en skaderapport om vad som hade hänt när sopbilen körde på oss. Vi fick inte checka in vårt skidfodral eftersom det vägde för mycket. När vi till slut fick lämna in skidfodralet vid Udda bagage-disken så hade vi inte fått någon Heavy-lapp på den och de tvingade oss att springa tillbaka till incheckningsdisken.

5 minuter innan planet lyfte rusade vi in genom gaten och in i planet som de sista passagerarna. Ett stressigt slut på en i övrigt lugn resa.

Avkoppling i Cervinia

What’s the Matterhorn? Du Zermatt ut.

Tack för en fantastisk vecka! Jag ser redan fram emot nästa år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: