Jag har länge varit fascinerad av meditation och jag har till och från försökt närma mig detta ämne på lite olika sätt. Jag har sett någon film, jag har läst någon bok och jag har slagit mig ner på golvet hemma några gånger med avsikten att meditera. Jag är den typen av människa som trivs väldigt bra med att vara ensam då och då och att ha det helt tyst omkring mig. Kombinera detta med ett helt vanligt arbetsliv och ett helt vanligt familjeliv med två helt vanliga busungar och ni inser snart att det blir konflikt med vad jag vill och vad jag upplever. Jag har en tanke om att en liten stunds meditation då och då skulle kunna ta ner mina ”lämna mig i fred”-stressnivåer till en ofarlig nivå utan att behöva rymma ut i skogen en heldag.
Dessvärre har mina försök hittills varit ganska fruktlösa. Jag vet helt enkelt inte hur man ska göra. Boken jag läste gav handfasta tips men jag vet inte om jag gör rätt. Hur känns det när man gör rätt? Hur vet man att man gör rätt? Det känns som att jag skulle behöva lite hjälp med detta. Jag frågade därför min gode vän Google om råd.
Jaha, nu hade jag tänkt att lägga in en länk till LMGTFY där jag visade hur jag googlade fram det jag sökte efter, men det blev inte som jag hade tänkt. Uppenbarligen så måste jag ha harvar runt en stund på Google innan jag nådde fram dit jag så småningom hamnade, men hur det än gick till så hittade jag till slut någonting som heter Vipassana-meditation.
Vipassana – ”att se något som det egentligen är” är en av Indiens äldsta meditationstekniker, som återupptäcktes för över 2 500 år sedan av självaste Buddha. Vipassana är en teknik (inte en religion eller sekt) som syftar till att fullständigt göra slut på mentala orenheter och därigenom nå full befrielse som är den högsta lycka. Dess syfte är att läka människan; inte endast att bota sjukdomar utan att fullständigt bota allt mänskligt lidande.
Jamen, ni hör ju själva. Det känns ju exakt det jag beskrev att jag ville åstadkomma ovan. Ja, det och lite till om man ska vara ärlig. Vipassana är alltså en jättegammal meditationsteknik som inte är knuten till en religion. Det lärs ut i 10-dagarskurser på ett kurscenter som heter Dhamma Sobhana – ”Sanningens skönhet” – i Östergötland. Jag tänker att på tio dagar borde man väl kunna nå in i pudelns kärna och se om detta är någonting för mig. Sagt och gjort. Jag anmälde mig till kursen för några månader sedan och nu är det bara två dagar kvar innan det är dags.
På deras hemsida kan man läsa mer om meditation, läran och kurserna, så jag ska inte tråka ut er med detaljer. Däremot kan man konstatera att det kommer att bli en ganska annorlunda vardag mot vad jag är van vid. För det första så går gonggongen för väckning klockan 04:00. Det är ju då jag brukar sova som allra skönast. Sedan är det meditation som gäller hela dagarna, antingen i grupp eller var för sig. Det är avbrott för frukost och lunch och på eftermiddagen är det tepaus, under vilken vi som inte tidigare har gått kursen även kommer få lite frukter att äta.
Maten ja. Det kommer endast att serveras vegetariska alternativ och till det dricker man… Ja, det vet jag inte, men jag vet att man inte får dricka vare sig kaffe eller alkohol. När man går kursen förbinder man sig till att inte döda, inte stjäla, inte ägna sig åt sexuell aktivitet, inte tala osanning och inte använda berusningsmedel. Dessutom förväntas man vara tyst från kursens början fram till förmiddagen den sista kursdagen. Många jag har pratat med ser detta som det största problemet, men jag tycker ärligt talat att det ska bli skönt. Som jag sade inledningsvis gillar jag tystnaden. Det ska bli roligt att se om det fortfarande känns skönt efter tio dagar.
Jag har läst lite på olika ställen om kursen och om jag har fattat det rätt så kommer huvudet vara fullt av den vanliga outtömliga strömmen av vardagliga tankar under de första tre dagarna. Den fjärde dagen sägs man kunna börja koncentrera sig på själva kursen och framåt dag 7-8 mediterar man på riktigt. Jag vet inte om detta är sanningen, men jag kommer naturligtvis att återkomma med mina egna erfarenheter om detta.
En annan sak jag har läst är att man kommer att pendla mellan meditation och sömn under de första dagarna. Jag som gärna sover 10-11 timmar per natt när jag är ledig undrar verkligen hur jag kommer att fungera med gonggongar som väcker mig klockan 4. Spontant känns det som att jag kommer att vara mer sovande än vaken hela kursen, men man kanske kommer att bryta även det mönstret efter ett tag.
Man får heller inte läsa eller skriva under kursen då det anses distraherande. Mobiltelefoner är naturligtvis förbjudna, men vi kommer få ett nödnummer som de där hemma kan använda om någonting katastrofalt händer.
Ah, en sista grej som är den som oroar mig mest. Man får inte motionera, förutom lätta promenader. Och jag som ligger i hårdträning inför ett maraton om 30 dagar. 10 av dessa kommer jag att sitta med benen i kors och bara andas. Det kommer förmodligen inte förbättra mina möjligheter att ta mig runt, eller också så är det den perfekta uppladdningen.
Min fru är inte lika imponerad av tanken på en veckas meditation som jag är. Hon menar att 10 dagars stum asketism mest liknar en vecka i ett kloster, och man får ju faktiskt ge henne att det har vissa likheter. Det återstår att se om jag kommer hem klädd i brun säckväv och med toppen av huvudet rakat.
