Texten till min första låt börjar bli färdig

Min första låt har nu kommit fram till iteration 4. Jag har filat på melodin en stund och för er som undrat vad jag håller på med när jag är ute och kör bil så är det inte Pokémon Go. Tiden i bilen är vigd åt att fila på texten till min låt. Faktum är att jag nästan alltid sjunger någonting i bilen. I alla fall när jag är själv. Lite då och då så tittar jag på telefonen så att jag inte av misstag ringt upp någon. Tänk om man skulle råka ringa upp någon gammal flickvän och ringa ”I will always love you”. Det skulle vara dåligt  på så många sätt.

Nåväl, texten till min första låt börjar bli färdig. Jag är nästan nöjd.

Stockholm mot Göteborg

Ni vet väl historien vid det här laget, så jag behöver inte berätta om bakgrunden till låten. Vad jag ska säga innan jag lägger ut min skönpoesi för allmänt beskådande är följande. Man kan kan läsa texten på två sätt. Det är i alla fall min avsikt. Antingen kan man tänka det som en krigsfilm där inbördeskriget mellan Goa gubbar som heter Glenn och Stureplans-stekare precis har börjat. Jag vill förtydliga att jag inte tar någon sida i denna väpnade konflikt. Jag står vid sidan av och skaldar om spektaklet. Det andra scenariot är att ett valfritt Göteborgslag möter ett valfritt Stockholmslag i valfri sport. Jag har tänkt fotboll, men det behöver inte vara så. Ja, ni fattar vad jag är ute efter. Det står 1-1 i halvtid och vad ska man spela medan man väntar på att spelarna ska komma tillbaka in på arenan? Just så!

Version 0.4 av låten som jag nu har spelat in innehåller faktiskt till och med ett sångspår. Jag har hängt upp tyger i garderoben och ställt in en mikrofon där. Det blev inte jättebra ska jag erkänna. Undrar om det är a) taskig utrustning, b) taskiga inställningar i musikprogrammet eller c) taskig sångare. Det måste vara utrustningen.

Inbördeskriget

I första versen sitter vi och trycker i vårt skyttevärn i gryningsljuset. Vi sitter någonstans i utkanten av staden vid en arbetsplats där ett halvrivet hus utgör ett bra skydd bakifrån. För någon halvtimme sedan kunde man höra de första skotten långt bort och innan morgonens solstrålar bröt fram på den mörka natthimlen kunde man ana explosioner borta vid horisonten. Fingrarna är kalla, för det är fuktigt i den grop vi grävde kvällen innan. Vi gnuggar händerna lite försiktigt för att hålla värmen men har våra vapen inom räckhåll. Genom duggregnet hörs ett dämpad ljud från andra sidan torget. Vi plockar snabbt upp våra vapen och kontrollerar att de är redo. De vet inte om att vi är här. De kommer snart få reda på det.

I nästa vers har striden pågått en stund. Vi har kommit ifrån varandra och ingen av oss vet hur det har gått för den andre. Jag blir jagad av en grupp främmande människor och kastar mig handlöst in i ett hus. Jag springer upp för trappan för att få en bättre överblick över torget nedanför. Jag hör hur gruppen som jagar mig springer förbi dörröppningen nedanför och jag förvånas över att de inte kan höra min hårda andhämtning. Dagen börjar gå mot sitt slut och staden stinker av krut och svett. Jag går fram mot fönstret och skriker nästan högt när jag ser att någon redan står där. Det är du! Du lever! Tillsammans tittar vi ut över torget. Solen börjar snart gå ner och vi kommer aldrig igen att bli de vi var för mindre än tolv timmar sedan. Striden rasar utanför fönstret och vem som helst kan vinna. Varför strider vi nu igen? Vem har bestämt att vi inte är vänner längre? Allting känns meningslöst.

Fotbollsmatchen

I första versen sitter vi på läktaren och tittar ut över folkhavet runt omkring oss. Det är fullsatt på arenan. Borta vid ena sidan sitter ena lagets klack och sjunger en sång. Den andra hejarklacken, den som är hitrest, är något mindre i antalet men de har en stor trumma. Stämningen är på topp i arenan när spelarna springer ut på planen. Det här är ingen vanlig match. Det är så otroligt viktigt för oss att vinna idag. Fastän att det faller ett lätt duggregn från himlen är det varmt i sommarluften och temperaturen ökar ytterligare när domaren blåser igång matchen. Vad häftigt att vi lyckades få tag på biljetter till finalen! Laget är här! Vi är här! Det kommer att bli fantastiskt!

Andra versen. Vi gjorde ett tidigt mål och har i ärlighetens namn haft fler målchanser än motståndaren. Ändå lyckades de svinen trycka in en turboll precis innan halvtid. Nu står matchen lite och väger. Spelarna är trötta och det handlar inte längre om vilket lag som är skickligast. Nu handlar det om vilket lag som kan bita ihop och orka springa hela matchen. Vem som helst kan vinna. Men det måste bli vi.

Texten

Du sitter här bredvid
Luften darrar av adrenalin
På andra sidan börjar striden, snart ska skotten börja vina
I stormens öga sitter vi

Ovanför oss faller regnet från en blodrödfärgad himmel
Över gator över torg

Stockholm mot Göteborg

Nu står vi här igen
Tid och rum försvann för länge sen
Blicken vandrar ut mot slagfältet där allting står och väger
Vad vet vi om framtiden?

Ovanför oss kastar solens sista strålar sina skuggor
Över gator över torg

Stockholm mot Göteborg

Kommentarer eftersökes

Jag skrev inledningsvis att jag nästan är nöjd. Allitterationen med S på slutet är fin på papper (solens sista strålar…), men den låter inte så bra på skivan. S-ljud är lite mariga. Antingen gör jag fel, eller så måste jag skriva om den delen utan S. Var nu en käck bloggläsare och lämna en kommentar om texten. Kanske har du en bättre fras att stopp in någonstans? Kanske tycker du också att raden ”Vad vet vi om framtiden?” är lite malplacerad?