Här kommer en rapport från Bokmässan i Göteborg 2017. Jag tror att det här är femte gången jag är på bokmässan och i år är jag här för sista gången som besökare. Nästa år är jag här som utställare!

Bokmässan har arrangerats varje år sedan 1985 i på Svenska mässan i Göteborg. Under fyra dagar i slutet av september träffas runt 100’000 människor med ett gemensamt intresse kring böcker. Jag har precis avslutat den aktiva delen av mitt besök och står nu och njuter av en kall öl vid Bokus monter (B06:72). Bokus har struntat i att sälja böcker – de har bara ett litet ställ där de showcase’ar några titlar. Istället säljer de fika. Och öl.

Precis som min trendspaning igår så går det mesta på mässan ut på att skrika ut sitt budskap. Jag vet inte hur många av besökarna som egentligen är intresserade av något annat än att köpa billiga böcker, knycka montergodis och se kända kulturpersonligheter. Det finns också en kategori människor som är här i rollen av blivande författare. De har en bok i byrålådan som de gärna skulle vilja lansera med hjälp av förlagen som är här.

Personligen tror jag att det är svårt att få kontakt med någon över huvud taget på mässan. De flesta verkar vara så uppe i sitt att de inte kan fokusera på någonting. Däremot kan man som aspirerande författare med fördel gå runt och se vilka förlag som ställer ut. Man kan se mycket om ett förlags profil i en mässmonter och det är kul att se vilka andra titlar som ges ut av förlaget. Sedan kan man ta en minut där man kan ställa lite frågor till någon i förlaget. Fråga om ett visitkort och hör av dig om några dagar. Då har de nog tid igen.

Party, party

Bokmässan är som en jättestor födelsedagsfest för förlagen. Du vet, man står där fem minuter innan gästerna kommer och grejar med någon vitlökssås till potatisen som man just har stoppat in i ugnen. Man vet att man borde hoppa in i duschen och göra sig klar, men man ska bara fixa till det där sista först. Gästerna kommer och man plockar fram mat, man plockar bort mat. Man plockar fram mer mat. Man diskar och plockar undan och ställer fram snacks. Är det någon som vill ha en drink?

Sedan står man där. Alla gäster har gått hem och man har inte hunnit prata med någon.  Dagen efter får man en blänkare på sociala medier att det var en trevlig fest, men själv minns man knappt att man varit där. Jag tror att denna känsla kommer att finnas hos många av utställarna på Bokmässan också imorgon. Har mässan hänt? Det är så mycket runt omkring att man inte hinner uppleva någonting.

En tom monter

En tom monter

Location, location, location

Men det gäller också att nå ut med sitt budskap. Det finns uppenbarligen ett par stora förlag. Tukan förlag, Egmont, Bonniers och Nordsteds för att nämna några. Dessa giganter har jättemontrar. Att hyra in sig på sex kvadratmeter kostar runt 8’000 kronor + moms. De stora förlagen måste lägga hundratusentals kronor på sina montrar. Jag antar att den största delen av detta går på marknadsföringskontot, för hur mycket de än säljer lär de ju inte få tillbaka insatsen.

De mindre utställarna får inte de bästa platserna i mässan. Det finns ju en central hall i mässan och tre småhallar som ligger i anslutning till den stora. De stora förlagen norpar såklart de bästa platserna i mässhallen, medan de mindre får slåss om de näst bästa. Jag vet inte om det finns någon slags kösystem i detta – kanske får de förlag som har ställt ut flest år välja först? Eller så är det bara tur hur man blir placerad. Vad man kan konstatera är i alla fall att det lönar sig att hamna i den inre cirkeln. I utkanten av den centrala mässhallen eller i någon av de mindre hallarna är det glest mellan besökarleden. Hamnar man där kan man lika gärna strunta i att ställa ut.

En tom monter

En tom monter till

Många av de mindre förlagens montrar gapar tyvärr tomma. Det är svårt att attrahera människor. Man behöver någon form av trick. En arkadmaskin. Eller en stor iögonafallande blinkande grej som hoppar upp och ner. Någonting som man kan stå och titta på en stund och bli förundrad av. Det är runt 800 utställare på mässan. Varför ska man titta just på dig?

Bakom min rygg ställer ”Gustaf Hellström-sällskapet/Svensk Presshistorisk Förening” ut. Hur många besökare tror ni att de har haft under de här dagarna. Vem betalar deras monterhyra?

Jag då?

Ja, detta var min meta-analys av Bokmässan i Göteborg 2017. Men jag då? Hur var min upplevelse av densamma?

Jag har fotograferat 5 omslag till böcker jag kommer att läsa så småningom. Några av dessa hamnar under kategorin framtidsspaning när AI och robotar kommer ta allt större plats i våra liv. Detta är för övrigt temat i min nästa bok som jag ska skriva. Det ska jag göra nästa sommar!

Böckerna jag har spanat in heter Liv3.0 av Max Tegmark, Stabilitetsillusionen av Ryan Avent och Robotrevolutionen av Stefan Folster. Jag har även hittat en flummig bok av Jesper Rönndal som jag brukar tycka är ganska rolig. Boken heter Framtiden. Jag stod även och höll i lite musikböcker – 100 lätta partylåtar på gitarr och Arrboken. Dessa kanske jag också behöver köpa.

I övrigt gick jag igenom hela mässan på tre-fyra timmar. Jag blev inte jätteimponerad. Det känns som att de flesta tankarna här redan har tänkts. Nästa år ska jag involvera mig i monterbygget. Då ska det synas utanför byggnaden vilken monter som är vår!

Tomas Heed på Bokmässan

Tomas Heed på bokmässan – Jag såg ingen annan med slips, men så blir det när man kommer direkt från ett dop!

Nästa år ska jag dessutom stå och signera mina böcker. Det ska bli roligt!